i have already crossed that line....
Jag orkar inte. Eller, så får man ju inte skriva eftersom alla börhar fråga "vad är det du inte orkar? snäääälla berätta?" å när man inte vill, blir de bara sura och tror man inte litar på den personen. Så behöver det ju inte vara, vissa saker vill man bara ha inom sig och tänka över själv, utan någon annans vetande..
Det känns så JÄVLA surt när jag har jobbat som fan på att få det att fungera och så blir det såhär. Visst, vissa ser det inte på samma sätt som jag gör, men när jag har bestämt mig för något och det inte fungerar på det sätt jag vill.. Hur lätt är det att bara skita i slutsumman och gå vidare? ÅH. Och man har räknat med att det ska fungera, och så gör det inte det...
Och det heter fan inte "ERAN" det heter "ER" u stupid cow. #!Å(#%W&{]3ouy593......!!!!!!!
Varför är inte mitt trumset bättre stämt? Och varför spelar jag som en sexåring som gillar kastruller och dess ljud? F-cking skit. Jag blir sur som en citron, traskar upp för de två trapporna till min vindsvåning och tar upp trumpinnarna från trägolvet. Drämmer åt dom satans hängpukorna och de äckliga guldiga cymbalerna, tar ut min ilska och sorg över mitt stackars trumset. Och det låter inte ens som jag vill. Klart det inte gör, om jag inte har någon tanke bakom det hela, om jag bara slår på skitsakerna så låter det ju därefter!!!
Ja, jag är skitsur, jag är asbesviken, jag är helt i oform på insidan och jag tänker fan inte berätta allt om jag inte har lust, för jag har förfan ingen lust, inte heller att vårda mitt språk som jag egentligen är väldigt noga med. Kan hända att jag raderar detta inlägg senare, men just nu får jag väl förfan tampas med att skriva ner min ilska.
Läste i TOVE-tidningen något om ilska som inte utreageras vänds inåt mot självförakt, eller något sånt. Oh gosh, god morgon? Hur många ggr har inte jag varit jätteförbannad, men inte vågat ta upp det utan vänt det mot mig själv och fått det att se ut som mitt fel, alltihopa. Suck.
Kan man verkligen få ångest för minsta lilla? Verkar som det numera. Alla jävla val, som verkar så små för alla andra som inte lever mitt liv. Men för er är det såklart stort. Så tänk er mitt liv och mina val, precis lika stora.
Vill så mycket, mycket mer än jag kan ..........
Det känns så JÄVLA surt när jag har jobbat som fan på att få det att fungera och så blir det såhär. Visst, vissa ser det inte på samma sätt som jag gör, men när jag har bestämt mig för något och det inte fungerar på det sätt jag vill.. Hur lätt är det att bara skita i slutsumman och gå vidare? ÅH. Och man har räknat med att det ska fungera, och så gör det inte det...
Och det heter fan inte "ERAN" det heter "ER" u stupid cow. #!Å(#%W&{]3ouy593......!!!!!!!
Varför är inte mitt trumset bättre stämt? Och varför spelar jag som en sexåring som gillar kastruller och dess ljud? F-cking skit. Jag blir sur som en citron, traskar upp för de två trapporna till min vindsvåning och tar upp trumpinnarna från trägolvet. Drämmer åt dom satans hängpukorna och de äckliga guldiga cymbalerna, tar ut min ilska och sorg över mitt stackars trumset. Och det låter inte ens som jag vill. Klart det inte gör, om jag inte har någon tanke bakom det hela, om jag bara slår på skitsakerna så låter det ju därefter!!!
Ja, jag är skitsur, jag är asbesviken, jag är helt i oform på insidan och jag tänker fan inte berätta allt om jag inte har lust, för jag har förfan ingen lust, inte heller att vårda mitt språk som jag egentligen är väldigt noga med. Kan hända att jag raderar detta inlägg senare, men just nu får jag väl förfan tampas med att skriva ner min ilska.
Läste i TOVE-tidningen något om ilska som inte utreageras vänds inåt mot självförakt, eller något sånt. Oh gosh, god morgon? Hur många ggr har inte jag varit jätteförbannad, men inte vågat ta upp det utan vänt det mot mig själv och fått det att se ut som mitt fel, alltihopa. Suck.
Kan man verkligen få ångest för minsta lilla? Verkar som det numera. Alla jävla val, som verkar så små för alla andra som inte lever mitt liv. Men för er är det såklart stort. Så tänk er mitt liv och mina val, precis lika stora.
Vill så mycket, mycket mer än jag kan ..........
Kommentarer
Trackback